Det är läskigt att bli ihop med en ny, lära känna någon ny och ta sig nära den nya. Man vet inte om det kommer sluta som förut, om det kommer gå åt helvete igen. Men jag tänker: jag har ändå bara ett enda himla litet liv. Då måste jag ju bara öppna mitt hjärta så vidöppet jag kan varenda gång. För att jag måste, för att det är så himla viktigt att inte fega bort sitt liv. Och om det kraschar och går sönder den gången igen, så får man väl helt enkelt stå ut de där mörka månaderna ännu en gång. Jag tycker det får vara värt det, för tänk på vad man kan missa annars.
No comments:
Post a Comment